Brukar alltid välja att gå på gymmet på morgonen runt 10-tiden då "alla" är på jobbet så det är jag och alla glada pensionärer som slåss om vikterna.
I helgen har jag varit så jäkla sugen att fara på gymmet, känner mig så laddad och fast besluten att jag ska klara av denna viktresa. It´s now or never.
Sagt och gjort, for dit runt 12 och tänkte att det är säkert lite folk eftersom flera varit på "dåligheter" under lördagskvällen och väljer kanske sovmorgon. Ack så fel jag hade, det kryllade av folk i gymmet och jag kände hur jag blev mindre och mindre (inte fysiskt) och kände mig så felplacerad bland alla dessa vältränade varelser.
Ni vet när man får känslan att alla glor på en och att de säkert undrar vad jag gör där, varför sitter ett fetto och tror att hon ska bli smal. Hon kommer säkert åka hem och trycka i sig onyttiga saker. Ååå hemska tanke, att jag tillåter mig själv att tänka så.
Men vet ni, jag vann över mina tankar. Jag tänkte istället att fasen också jag ska visa dem, jag ska visa dem att jag också kan. Och tack vare detta blev jag starkare, jag orkade lasta på mer än någonsin och det bästa av allt. Jag körde biceps med en kompis, en liten smal rackare som även är instruktör, och då fick jag bekräftelse att jag kan. För hon fick lasta av och orkade inte göra lika mycket som mig. Jag är så nöjd!
När jag gymmat klart så ställer jag mig alltid i CT:n eller på löpbandet 20-30 min för bästa förbränning. Och jag är så stolt att jag faktiskt ökade farten på löpbandet så pass att jag joggade. Detta ska jag ta tillvara på och försöka förbättra för varje gång.
Förra året sprang jag tjejmilen på 1h och 17 min med 35 kg övervikt. Mitt mål är att jag ska springa tjejmilen under timmen och som "normalviktig". Vad tror ni? Klart jag kommer fixa det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar